Det förefaller
höra till att arga unga män och kvinnor försöker komma på något som ger
anledning till kritik av något i det så kallade etablissemanget. Så har det
varit och så kommer det förmodligen att vara ”till världens ände”. Och bra så.
På partidagen
här i Karleby är ett sådant kritiktema kravet på att göra staten sekulär. Som
jag ser det slår man här frejdigt in vidöppna dörrar. I Finland har vi ingen statsreligion och
staten är neutral i förhållande till vad medborgarna tror eller inte tror. Det
är fritt fram för var och en att göra som man vill. Att utöva en religion eller
att låta bli.
Mitt intryck är att man blandat ihop begreppen ”sekulär stat” och ”sekulärt samhälle”. USA är ett mycket bra exempel på skillnaden. USA uppstod i tiden uttryckligen av individer som krävde att staten ska vara sekulär och inte blanda sig i deras religionsutövning. Men det amerikanska samhället var från första början och är fortfarande ett samhälle där religion spelar en mycket central roll. Också i politiken, men inte i statens agerande.
Jag hoppas verkligen att ingen i vår frisinnade folkrörelse ska komma på den befängda tanken att kräva att det finländska samhället ska bli sekulärt. Staten är det som sagt redan. Att det sedan finns kulturella och andra traditioner som har anknytning till kyrkan bygger på det faktum att kyrka varit och är en folkkyrka. Jag hoppas verkligen att ingen i vår frisinnade folkrörelse kommer på den befängda tanken att kräva att historien ska skrivas om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar