Charlotta Asplund: Sillsallad och Fazers Blå

(Den här texten skrev jag igår, men först nu har jag fått hjälp med att få ut den på nätet här i Kokkola!)

Bussen anländer kl. 17.15 till hotellet och jag och min rumskompis tar en snabb paus i rummet efter att ha fyllt i ”passansökan” i receptionen där vi bara får svar på finska på våra frågor. Vi har nog minsann att jobba med, bästa sfp:are, om vi vill behålla och förbättra den svenska servicen i vårt Svenskfinland!

Det tar en stund innan vi hittar stadshuset (var det SÅ nära sist och slutligen?!) – vi missar Calles introduktionstal och jag pluggar i strömkabeln i min stenplatta just då Michael Luther från min kommun tar till ordet. Han tycker att Kasnäsprogrammet är en sillsallad. Den viktigaste frågan för honom är statens ansvar vid delegering av arbetsuppgifter som inte ges (tilläcklig) finansiering. Hur ska vi klara frågan om det växande behovet av arbetskraft? I denna önskelista som Kasnäspunkterna utgör ges inga svar. Var finns medvetenheten om att välfärdssamhället är i kris, frågar han sig. 

Men det säger jag, här i stadshuset, denna försommarkväll, är välfärdssamhällets kris långt borta. Här börjar vi känna doften av plockmat och i fickorna har vi Anna-Majas och Calles reklamgodis (A-M bjuder på Fazers Blå! Hurra!). ”Allt gott åt alla och intet ont åt nån”, säger Michael. Det är vackert så.

För övrigt är de allmänna synpunkterna på programmet ganska eniga. Det ska gallras bland punkterna, de ska bli vassare och mer praktiska och så är det en god idé med lokala underpunkter under specifika rubriker. Själv hoppas jag att man t.ex. kommer ihåg fiskenäringen under punkt 41 där det står att kommunerna skapar goda förutsättningar för primärnäringarna. Men det är inte mycket kommunerna kan göra åt EU-regler som låter säl och skarv få högre status än fiskenäringen om vi inte lägger in en punkt om ökad civil olydnad förstås.


Efter avslutat seminarium och salladsbuffé gick vi mot nattklubben "Calle" och stötte på Jutta Urpilainen på vägen. (Det känns konstigt då man möter kända personer och är på vippen att säga "hej", men så ler man bara istället.). Då bardebatten blev för livlig och nävar började slås i bordet sökte vi oss tillbaka till hotellet, men det var svårt att få sömn eftersom rummet låg precis ovanför"socis"-nattklubben. Frågade efter öronproppar men fick huvudskakningar till svar. Frågade efter "earplugs" och fick mera huvudskakningar till svar. Då jag suckande begär "korvatulpat" får jag två paket i handen direkt. Hyvää yötä, Kokkola! Vi jobbar vidare med den praktiska Karlebysvenskan imorgon. Än har vi mycket kvar att ge.